Karta 1 / kartta 1

Gammelbybäcken

Gammelbybäckens nedre lopp hör till Natura 2000 -området och representerar naturtypen 3260 (vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor), som är bäckens skyddsgrund. Det nedre loppet kunde fungera som öringens lekplats, men problemet där är vattnets svaga kvalitet.

Gammelbybäcken får sin början från Sarvsjön och från skogsdiken. Bäcken förenar sig med en annan bäck, som kommer från Degerbymossen i syd och sträcker sig som ett åkerdike igenom Forsbyängens släta åkerlandskap. Efter att bäckarna förenats, rinner Gammelbybäckens bruna vatten i en 1,5 meter bred fåra genom en lund, en gammal betessluttning och slutligen ut i Svartån. I bäcken finns en brant, som kan hindra vandrande fiskar. Vattnet är speciellt brunt nära utloppet, där fåran är gyttjig och humusrik.

Till bäcken rinner även infiltrationsvatten, som kommer från gamla och avstängda avstjälpningsplatser. Åkrarna, som hör till tillrinningsområdets, är till största delen gyttjig lera. Det finns inte stora behov av skyddszoner, eftersom åkrarna, som gränsar till bäcken, är till största delen rätt plana. Det förekommer heller inte särskilt stor risk för flöde.

Inom Gammelbybäckens område förekommer det fyra potentiella våtmarksplatser. En är vid Degerbymossen (1A), en ligger i skogsdalen (1B) före Gammelbyns åkerlandskap och de övriga (1C och 1D) ligger längs med fåran före utloppet till Svartån.

1A (K2) Torvmo (våtmark) 0,37 ha

Området är ett gammalt, dikat grankärr, där det växer en rätt tät ekonomiskog med gran och björk. Granarna är relativt unga. Det förekommer en del döda legor. På grund av den djupa skuggan under träden, är bottenskiktets vegetation knapp, men här förekommer revsmörblomma, skogsbräken och hallon. Dikenas vatten är en aning grumligt. Våtmarkens yta är 1,85 % av tillrinningsområdet.

Förslag till våtmark: Grävd våtmark. Bassängen bör vara minst ca 0,09 ha stor. Området lämpar sig som viltvåtmark.

1B (K24) Dal (våtmark) 2,0 ha

Det förekommer skogsdalar i ekonomiskogsområdet. I sänkorna finns det både kalhyggen och rätt ung granplantskog. Ställvis växer det ung ekonomiskog av gran och björk. Vattnet i dikena är rätt klart och det växer rikligt med bredkaveldun i fårorna samt bergrör längs med kanterna. Jordmånen är till största delen sandblandad mo. Våtmarkens yta är 1,36 % av tillrinningsområdet. Inga åkermarker finns inom tillrinningsområdet. Till bäcken rinner infiltrationsvatten, som kommer från gamla och avstängda avstjälpningsplatser.

Förslag till våtmark: Fördämda bassänger. Bassängen bör vara årminstone 0,72 ha stor.

1C (K4) Sänka (våtmark) 0,15 ha

Området är en sänka, vars fåra leder vatten till Svartån från Forsbyängen och från skogsområdena i väst. Fåran är ca 1,5 meter bred och vattnet är brunt. Sluttningarna invid har i tiderna varit betesmark. Nu växer där blandträd av olika struktur samt även gamla björkar och granar. Gråalarna, sälgarna och häggarna samt lönnplantorna indikerar att marken är lundartad. Invid fåran är växtligheten knapp och domineras av väggmossa. Här förekommer lundarter, som skogssallat, smultron och arter ur lundbräkensläktet (Dryopteris). Jordmånen är mjuk gyttjelera. 18,2 % av tillrinningsområdet är odlat. Våtmarkens yta är 0,03 % av tillrinningsområdet.

Förslag till våtmark: Fördämd våtmark. Ytan är liten i förhållande till tillrinningsområdet men våtmarken kan samla slam samt dammen kan bilda en fors för fiskarna.

1D (K3) Dikessänka (våtmark) 0,12 ha

Vattnet, som är gyttjebrunt, leds från odlingsåkrar via ett rör och under en bro till en fåra, som ligger i en lundartad sänka. Sänkan är omgiven av ett tättväxande trädbestånd. Trädbeståndet i sänkan är mångsidigt och tättväxande med bl.a. gråal, gran, björk, sälg, vide och blandträdsly. I fåran växer det bl.a. skogssäv, humleblomster och älggräs. I vattnet förekommer det bl.a. ställvis stor igelknopp. Fårans kanter är utsatta för erosion och i bottnen ligger det en del sten. Jordmånen är mjuk och gyttjelerig.

Förslag till våtmark: Fördämd våtmark. Man bör ta i beaktande sandvägens konstruktion då bassängen förverkligas.

1E Sänka (våtmark) 0,18 ha

Invid fåran ligger en gammal trädgård, där det förekommer prydnadsväxter ss planterade buskspireor samt nära vägen planterade ekar, som håller på att växa till sig. En del av ekarna är tvinvuxna. Förövrigt är fårans kanter frodig, övergiven äng, där det växer rörarter (Calamagrostis), kirskål, nejlikrot, humleblomster och ställvis även lundkovall och häckvicker. Invid fåran förekommer det lövträdsblandskog, som delvis är ung.

Förslag till våtmark: Grävd/fördämd våtmark.

1F (212) Gammal, sluttande betesmark (vårdbiotop) 0,52 ha

Invid fårans kanter finns det gamla, trädbevuxna betessluttningar och halvöppna, gräsbevuxna ängar. Området är lundartat. Trädbeståndet är mångsidigt och det förekommer även gamla hagmarksbjörkar och död ved. Kullen på området är landskapsmässigt värdefull. Ett ungt lövträdsbestånd håller på att utvecklas runt kullen. På ängen växer det främst rödven, ängskavle och hundäxing samt hundkäx och skogsnäva, som indikerar eutrofiering. Det förekommer dock ställvis även ängsarter som smultron, fyrkantig johannesört, rölleka, smörblomma, vitmåra samt på torrängarna bl.a. bockrot och ärenpris. Blåhäggen, som är en invasiv, främmande art, sprider sig på området.

Skötselförslag: Blåhäggen tas bort, de döda träden sparas. De unga träden och lövträdsslyet vid åkerkanten gallras och även det täta trädbeståndet i sluttningen gallras. Man gynnar lövträden under gallringsarbetet. Ängens arter återhämtar sig med hjälp av slåtter eller bete.

1G (209) Kant och klipputsprång (natur) 0,46 ha

Områdets representativa arter växer vid åkerkanten på ett solexponerat klipputsprång. Här förekommer det några täta landskapsmässigt värdefulla träd ss enar, tallar, äppelträd och rönnar. Stenblock bildar ställvis rösen. På utsprånget växer det ställvis högörter, som gråbo, och på den solexponerade sidan förekommer det rikligt med torrängsarter som rödven, skogsklöver, ärenpris, grässtjärnblomma, smultron, ängssyra, rödklint, gulmåra, silverfingerört och rölleka. Den gamla strandens växtlighet har delvis eutrofierats, men här trivs ännu arter, som är typiska för stränder.

Skötsel: Man röjer slyet och hallonsnåren från den solexponerade sidan. Det unga trädbeståndet gallras.

1H (L 101) Liten holme med blandskog (natur) 0,88 ha

Holmen, som står på berggrund, domineras av unga björkar och annan lövträdsväxtlighet, som växer längs med kanterna. I mitten växer det granar och tallar. På den södra spetsen finns det vuxna och rätt grova aspar. Här och där växer det enar. Växtlighet är knapp, men det förekommer arter, som trivs på torr lundmark, ss liljekonvalj, rörarter, rödven och kruståtel.

Skötselförslag: Man vårdar holmens mångsidiga trädbestånd genom att vid gallringar gynna artrikedomen och åldersstrukturen. Det unga trädbeståndet gallras och slyet röjs. Död ved sparas.

1I (211) Solexponerad kant (natur) 0,30 ha

På den östra sidan om skogskanten finns en solexponerad brant och bergsfläckar. Björkarna och de välformade enarna växer på ett soligt utsprång, där marken är av typen torr lundmark och lundartad mo. Vid kanten förekommer det även några döda träd. Kantens torrängsväxtlighet representeras av bl.a. gråfibbla, ärenpris, smultron, rölleka, gulmåra och rödklint. Andra växter som förekommer här är liljekonvalj och revsmörblomma.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallras och slyet röjs.

1J (210) Kant med lund och äng (natur) 0,66 ha

Området består av en mångsidig lundartad kant och en äng, som vetter som syd. På kantens södra del växer det grova aspar och även värdefulla hålträd och unga almar. Växtligheten indikerar näringsrik och kalkhaltig lundmark. På berget finns en äng med smultron och stinknäva. Mot norr övergår kantväxtligheten i vanlig blandskog samt i ett gammalt bete, där det finns en gammal hagmarksbjörk och eutrofierad äng. Ängens dominerande arter är bl.a. örnbräken och bergrör, men här växer det även en del rölleka, nysört, renfana och fyrkantig johannesört. Förutom stinknävan är även toppklockan en av kantens anmärkningsvärda arter.

Skötsel: Slyröjning och slåtter av ängen. Då det unga trädbeståndet gallras, sparar man almarna och de övriga ädla lövträden. Även hålträden och den döda veden sparas.

1K (L95) Kulle (natur) 0,07 ha

Området är en liten kulle, där det växer täta tallar, rönnar och unga aspar samt rikligt med blandträdssly och högörter. Det är knappt om ängsmark vid den solexponerade kanten. Tallarna är landskapsmässigt värdefulla.

Skötsel: Man sparar de vackra tallarna och låter de största lövträden utvecklas. Slyet röjs regelbundet.

1L (L94) Kulle med lundskog (natur) 0,37 ha

På kullen, som är ställvis stenig, växer blandträdskogen glest. Här förekommer en björkgrupp, tallar, unga rönnar, aspsly och ekplantor. På marken finns det enstaka legor. Växtligheten består främst av lundkovall, som bildar omfattande bestånd. Även andra ängsväxter förekommer ss skogsnäva, rölleka, ängssyra, smultron och vitmåra. Kullens naturvärden ökar tack vare en solig kant, som vetter mot syd.

Skötsel: Den döda veden sparas. Man gallrar det unga trädbeståndet genom att gynna lövträden. Slyet röjs. Lundkovallbeståndet värnas.

 


 

Gammelbybäcken

Gammelbybäckenin alajuoksu kuuluu Natura 2000 -alueeseen, suojeluperusteena puron kuuluminen luontotyyppiin 3260 (pikkujoet ja purot). Tämä alaosa on mahdollista taimenen lisääntymisaluetta, mutta ongelmana siellä on heikko vedenlaatu.

Gammelbybäcken saa alkunsa Sarvsjönistä ja metsien ojista. Suunnittelualueella siihen liittyy myös etelästä Degerbymossenilta tuleva puro joka kulkeutuu pelto-ojana tasaisia Forsbyängenin peltomaita pitkin. Yhtymäkohdan jälkeen ruskeavetinen ja noin 1,5 m leveä Gammelbybäcken laskee Mustionjokeen entisten laidunrinteiden ja lehdon halki. Alueella on köngäs joka voi muodostaa kaloille vaellusesteen. Vesi on ruskeaa erityisesti loppupäässä jossa uoma on liejuinen ja humuspitoinen.

Puroon laskee vanhojen, suljettujen kaatopaikkojen suotovesiä. Valuma-alueella vallitseva maalaji on pelloilla liejusavi. Suojavyöhykkeiden tarve ei ole alueella suuri, koska puroa reunustavat pellot ovat enimmäkseen melko tasaisia. Alueella ei esiinny mainittavia tulvaongelmia.

Gammelbybäckenin alueella on neljä mahdollista kosteikkopaikkaa. Yksi (1A) on Degermossenilla, metsälaaksossa ennen Gammelbyn peltoaukeita sekä muut (1B, 1C ja 1D) uoman varrella ennen laskua Mustionjokeen.

1A (K2) Korpimuuttuma (kosteikko) 0,37 ha

Ojitettua entistä korpea, jossa kasvaa melko tiiviinä ja kuusi-koivu-talousmetsää, kuuset ovat nuorehkoja. Alueella on jonkin verran kuollutta maapuuta. Varjostuksen vuoksi metsänpohjan kasvillisuus on niukkaa, mutta alueella menestyvät mm. rönsyleinikki, metsäalvejuuri ja vadelma. Ojien vesi on hieman sameaa. Kosteikon ala on 1,85 % valuma-alueesta. Peltoja ei valuma-alueella ole.

Kosteikkoehdotus: Kaivettu kosteikko. Altaan tulisi olla vähintään n.0,09 ha. Alueelle sopii riistakosteikko.

1B (K24) Laakso (kosteikko) 2,0 ha

Metsälaaksoja talousmetsäalueella. Syvänteissä on sekä hakkuuaukkoja että varsin nuorta kuusitaimikkoa. Paikoin kasvaa nuorehkoa kuusi-koivu-talousmetsää. Ojien vesi on melko kirkasta, ja niissä kasvaa runsaasti leveäosmankäämiä ja reunoilla hietakastikkaa. Maaperä on pääosin hiekansekaista kangasmaata. Kosteikkoala on 1,36 % valuma-alueesta.

Ehdotus: Padottuja altaita. Valuma-alueella ei ole peltoa, mutta allas silti perusteltu vanhan kaatopaikan vuoksi.

1C (K4) Notkelma (kosteikko) 0,15 ha

Notkelma, jonka uoma kuljettaa vesiä Forsbyängeniltä ja läntisiltä metsäalueilta Mustionjokeen. Uoma on n. 1,5 m leveä ja sen vesi on ruskeaa. Viereiset rinteet ovat aikoinaan olleet laitumia. Nyt niillä kasvaa erikokoista sekapuustoa, myös vanhoja koivuja ja kuusia. Harmaalepät, raidat ja tuomet sekä vaahteran taimet ilmentävät lehtoisuutta. Kasvillisuus on uoman rannalla niukkaa ja valtalaji on seinäsammal. Jänönsalaatti, ahomansikka ja alvejuuret ilmentävät lehtomaisuutta. Maaperä on pehmeärakenteista liejusavea. Peltoa on valuma-alueesta 18,2 % ja kosteikkoa valuma-alueesta 0,03 %.

Ehdotus: Padottu kosteikko. Kosteikkoala on suhteessa pieni mutta altaalla on merkitystä kiintoiaineksen sitomisessa sekä padosta tulee hyvä tekokoski kalastoa ajatellen.

1D (K3) Ojanotkelma (kosteikko) 0,12 ha

Savisamea vesi kulkeutuu viljellyltä peltoalueelta putken läpi ja sillan ali uomaan joka sijaitsee tiiviin puuston reunustamassa lehtomaisessa notkelmassa. Puusto on monipuolista ja tiivistä, mm. harmaaleppää, kuusia, koivuja, raitoa, pajua ja sekavesakkoa kasvaa notkelmassa. Uoman kasvillisuus koostuu mm. korpikaislasta, ojakellukasta ja mesiangervosta. Vedessä esiintyy mm. haarapalpakkoa paikoin. Uoman reunoilla on eroosiota, ja sen pohjalla jonkin verran kiviä. Maaperä on pehmeää ja liejusavipitoista. Peltoalaa on valuma-alueesta n. 24 %. Kosteikkoala on 0,03 % valuma-alueesta.

Ehdotus: Padottu kosteikko. Hiekkatien rakenteet otettava huomioon allasta toteutettaessa.

1E Notkelma (kosteikko) 0,18 ha

Uoman vieressä on vanhaa puutarhamaata. Sen merkkejä ovat koristeistutukset kuten Spireat sekä tien läheisyydessä olevat tammi-istutukset, jotka ovat varttumassa. Osa tammista on kitukasvuisia. Muuten uomanvarsi on rehevää joutoniittyä jonka kasveja ovat kastikat, vuohenputki, kellukat ja paikoin myös lehtomaitikka ja aitovirna. Uoman varressa on lehtipuuvaltaista sekapuustoa, osin nuorta.

Ehdotus: Kaivettu ja padottu kosteikko.

1F (212) Entinen laidunrinne (perinnebiotooppi) 0,52 ha

Uoman reunoilla on entisiä, puustoisia laidunrinteitä ja puoliavoimia, heinittyneitä niittyjä. Tyypiltään luonto on lehtomaista. Puusto on monimuotoista, myös vanhoja hakamaakoivuja ja kuollutta puuta esiintyy. Kummulla kasvaa maisemakataja. Nuori lehtipuusto kehittyy kummun reunoille vyöhykkeenä. Niittyosioissa kasvillisuus on nurmirölli-nurmipuntarpää-koiranheinävaltaista, ja rehevöitymistä ilmentävät koiranputki ja metsäkurjenpolvi. Niittylajeja esiintyy kuitenkin paikoin, esim. ahomansikkaa, särmäkuismaa, siankärsämöä, niittyleinikkiä, ahomataraa sekä ketomaisilla osuuksilla mm. pukinjuurta ja rohtotädykettä. Haitallinen vieraslaji isotuomipihlaja leviää alueella.

Hoitoehdotus: Isotuomipihlaja poistetaan, kuollut puu säästetään. Nuorta puuta ja lehtipuuvesakkoa harvennetaan pellonreunalta. Tiivistä puustoa harvennetaan myös rinteessä. Suositaan lehtipuita harvennuksessa. Niityn lajisto elpyy niittohoidolla tai laidunnuksen avulla.

1G (209) Reunus ja kieleke (lumo) 0,46 ha

Reunuksen paras lajisto sijoittuu pellonreunan paahteiselle kielekkeelle, jolla kasvaa muutamia tuuheita maisemallisia puita, mm. katajaa, mäntyä, omenapuuta ja pihlajaa. Kivenlohkareita on kertynyt paikoin rykelmiksi. Osittain kielekkeellä on suurruohoja kuten pujoa, mutta paahdepuolella on runsaasti ketokasvillisuutta kuten nurmirölli, metsäapila, rohtotädyke, heinätähtimö, ahomansikka, niittysuolaheinä, ahdekaunokki, keltamatara, ketohopeahanhikki ja siankärsämö. Entisen rata-alueen kasvillisuus on jokseenkin rehevöitynyttä, mutta rataympäristössä viihtyvät sille ominaiset kasvit.

Hoito: Vesakkoa ja vatukkoa poistetaan paahteiselta osiolta. Nuoren puuston harvennus.

1H (L 101) Sekapuustoinen saareke (lumo) 0,88 ha

Kallioperäistä saareketta hallitsevat reunoilla nuorehkot koivut ja muu lehtipuusto. Keskiosissa kasvaa kuusta ja mäntyä. Eteläkärkeen on varttunut melko järeää haapaa. Paikoin esiintyy katajaa. Saarekkeen kasvillisuus on melko niukkaa kuivan lehdon lajistoa kuten kielo, kastikat, nurmirölli ja metsälauha.

Hoitoehdotus: Saarekkeen monimuotoista puustoa vaalitaan säilyttämällä harvennuksessa lajiston monipuolisuus ja ikärakenteen vaihtelu. Nuorta puustoa harvennetaan ja vesakkoa poistetaan. Kuollut puu säästetään.

1I (211) Paahteinen reunus (lumo) 0,30 ha

Metsäisen reunuksen itäosassa on paahteinen törmä ja kalliolaikkuja. Hyvin muodostuneet katajat ja koivut kasvavat paahdekielekkeellä, jossa maaperä on kuivaa lehtoa ja lehtomaista kangasta. Reunuksella on myös jonkin verran kuollutta puuta. Ketokasveja reunalla edustavat mm. huopakeltano, rohtotädyke, ahomansikka, siankärsämö, keltamatara ja ahdekaunokki. Muita reunuksen kasveja ovat kielo ja rönsyleinikki.

Hoito: Nuoren puuston harvennus ja vesakon poisto.

1J (210) Lehto- ja niittyreunus (lumo) 0,66 ha

Monimuotoinen lehtoreunus ja etelään avautuva niitty. Reunuksen eteläisissä osissa haavat ovat järeitä, seassa jopa arvokkaita kolopuita ja nuorta jalavaa. Kasvillisuus ilmentää ravinteikasta lehtoa ja emäksisyyttä. Kalliolla on ahomansikka-haisukurjenpolviniittyä. Kohti pohjoista reunus muuttuu tavanomaiseksi sekametsäreunukseksi ja pohjoisosassa avautuu entinen laidunmaa, jonka paikalla on nykyään vanha hakakoivu ja rehevöitynyttä niittyä. Niityn valtalajit ovat mm. sananjalka ja hietakastikka, mutta seassa kasvaa jonkin verran siankärsämöä, ojakärsämöä, pietaryrttiä ja särmäkuismaa. Huomionarvoinen laji reunuksella on haisukurjenpolven lisäksi peurankello.

Hoito: Vesakon raivaus ja niityllä niittohoito. Nuoren puuston harvennuksessa säästetään jalavat ja muut jalopuut. Kolopuut ja kuollut puu säästetään.

1K (L95) Kumpu (lumo) 0,07 ha

Pieni puustoinen kumpu, jolla kasvaa tuuheita mäntyjä, pihlajaa ja nuorta haapaa ja runsasta sekavesakko-suurruohoa. Niittyalaa löytyy niukasti paahteisella reunalla. Männyt ovat maisemallisesti näyttävät.

Hoito: Maisemalliset männyt säästetään ja annetaan suurimpien lehtipuiden kehittyä. Vesakko raivataan säännöllisesti.

1L (L94) Lehtokukkula (lumo) 0,37 ha

Sekapuustoisella ja paikoin kivikkoisella lehtokukkulalla kasvaa harvakseltaan mm. koivuryhmä, mäntyjä ja nuorta pihlajaa, haapavesakkoa sekä tammen taimia. Maassa on jonkin verran kuollutta puuta. Kasvillisuutta luonnehtii runsas lehtomaitikka jota kasvaa laajana esiintymänä. Myös niittykasveja esiintyy, lajeina mm. metsäkurjenpolvi, siankärsämö, niittysuolaheinä, ahomansikka ja ahomatara. Kukkulan monimuotoisuutta lisää etelään avautuva, aurinkoinen reunama.

Hoito: Kuollut puu säästetään. Nuorta puustoa harvennetaan lehtipuustoa suosien. Vesakkoa poistetaan. Vaalitaan lehtomaitikkaesiintymää.