Karta 12 / kartta 12

Mossabäcken (Kartorna 12 och 13)

Mossabäcken hör till Natura 2000 -området. Skyddsgrunden är att den hör till naturtypen 3260 (vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor). I bäcken, som är grumlig av lera, har man påträffat bäcköring.

Bäcken, som får sin början i Antamossen, går därefter över åkerlandskap. Det förekommer både täckta och röjda delar av fåran, där den sträcker sig igen åkern. Den rinner rätt strömt igenom en lundsänka och sträcker sig igenom ännu ett åkerlandskap före vattnet rinner ut i Svartån.

En brant åkersluttning finns på den norra sidan om Salovägen.

Åkerområdet, som ligger bredvid Antamossen, är vattensjukt och en del av åkrarna hör till Mjölbolsta-Svartå grundvattenområdet klassa I.

Bredvid Mossabäcken finns en potentiell våtmarksplats i sänkan 12B. Därutöver finns det knappt om lämpliga ställen för våtmarker. I en lundsänka, som ligger bredvid kyrkan, ryms en fördämd våtmark 12A.

Ingvalsbybäcken (kartorna 12 och 13)

Ingvalsbybäcken hör till Natura 2000-området. Skyddsgrunden är att den hör till naturtypen 3260 (vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska mossor). Området är kraftigt källpåverkat.

I början av bäcken har man röjt en del av fåran till ett åkerdike. Här förenar sig bäcken med ett åkerdike som kommer från väst. Efter en brotrumma och ett litet lövträdsområde, rinner Ingvalsbybäcken på jämn åkermark i en öppen fåra ner i Svartån. Fårans botten är till största delen mjuk lera.

Före brotrumman förekommer det något sluttande åkerkanter, där man rekommenderar skyddszoner. Märkbart flöde kan man inte notera i bäckens närhet. Bäcken rinner delvis på Mjölbolsta-Svartå grundvattenområdet klass I.

För att beskriva källområdet har man utnyttjat delvis information från tidigare inventeringar.

12A (K40) Lundsänka (våtmark) 0,28 ha

Lundsänkan är kantad av kraftiga parkträd och blandträdbestånd. Här förekommer rikligt med legor. Kantens trädbestånd är mångsidigt, med bl.a. klibbal, lönn, björk, asp, sälg och unga askar samt häggbuskage och druvfläder. Det förekommer ställvis rikligt med askplantor. Fåran, som är knapp på vatten, har naturliga former ända tills den når fram till vägtrumma. Sänkans dominerande arter är kirskål och älggräs. Sänkan representerar naturtypen eutrof lund.

Förslag: Fördämd våtmark.

12B (K39) Lundsänka (våtmark) 0,17 ha

I mitten av ett åkerområde finns en lövträdssänka, som är en bifåra till Mossabäckens huvudfåra. Trädbeståndet är tätt längs med sänkans kanter och består av bl.a. vide, alar, sälg och björk samt även gran. Växtligheten i sänkan är frodig och längs med sluttningarna växer det bl.a. älggräs, rörarter, hallon och åkerfräken. Sänkan representerar naturtypen lund. Fårans vatten är grumligt av lera.

Förslag: Fördämd våtmark. För en effektiv våtmark behövs det minst 0,06 ha våtmarksyta.

12C Äng, som är i friluftsbruk 0,73 ha

Området är gammalt kulturområde, där ängen i dagens läge används för friluftsliv. Längs med kanterna finns det friluftsrutter och i mitten en eutrofierad högörtsäng, där det har planterats landskapsträd. Runt ruinen i sydost finns det frodig lågörtsäng.

Den frodiga högörtsängens dominerande arter är åkerfräken och ängskavle. Andra arter är gråbo, kråkvicker, gulvial, kirskål, lupin, rölleka och mjölkört.

På lågörtsängen, nära ruinen i sydost, förekommer det anmärkningsvärda arter, som harklöver, gullklöver och backnejlika. Andra arter är bl.a. rölleka, gulvial, kråkvicker och vårtörel.

Skötsel: Man kan få den frodiga ängens artsammansättning mångsidigare genom slåtter.

12D En liten holme med filtreringsyta (natur)

På grund av tättväxande trädbestånd har mängden arter på holmen varit knapp. Här växer det skogssäv, grenrör, skogsbräken, hallon och på filtreringsytorna förekommer det källgräsmossa.

12E Källa (natur) 0,15 ha

Området är en öppen yta, som är grundvattenpåverkad och där det förekommer högörtsvegetation. Filtreringsytan är rätt näringsrik och här förekommer förutom starrarter, tuvtåtel och grenrör även bredkaveldun, strandlysing, åker- och kärrtistel samt skogssäv, älggräs, hundkäx och smålånke. Man kan tydligt se att växtligheten har blivit påverkad av de omkringliggande åkrarnas gödsling. I mitten av den frodiga växtligheten finns någon typs filtreringsyta, men mer krävande och typiska arter för källområden finns inte.

Skötsel: För att minska på näringsämnena slås områdets kanter.

12F Källa (natur) 0,11 ha

På holmen trivs trädarter som jolster, asp och björk. Till fältskiktets arter hör bl.a. brännässla, kirskål, älggräs, humleblomster, åkerfräken, kärrtistel och gullpudra. Skogsblekmossa bildar täta mattor runt källans kanter.

Skötsel: Man gör luckor i buskskiktet.

12G Källa (natur) 0,06 ha

Lövträdsarter som hägg, jolster, rönn, asp, björk och al trivs på den lilla holmen. En liten källa ligger i skogen bara ett par meter från landsvägsdiket. Källan är en grund damm, som är liten till ytan. Källgräsmossa växer i källan och vid dess kanter. Förövrigt är artsammansättningen anspråkslös.

Skötsel: Man gör luckor i buskskiktet.

12H (K9) En källpåverkad bäck 0,31 ha

Sänkan är lövträdsdominerad och källpåverkad. Den största källdammen ligger i skuggan av buskaktiga häggar. Vid kanterna av sänkan dominerar bl.a. älggräs, åkertistel, strätta, mjölkört och andra högörter. Det förekommer rikligt med vide. Nära källorna förekommer det humleblomster, källgräsmossa och trädhättemossa.

Skötsel: Man röjer upp luckor i videsnåret, men lämnar också kvar snår. Den döda veden lämnas för att murkna i sänkan.

 


 

Mossabäcken (Kartat 12 ja 13)

Mossabäcken kuuluu Natura 2000 -alueeseen, suojeluperusteena puron kuuluminen luontotyyppiin 3260 (pikkujoet ja purot). Se on savisamea puro jossa on tavattu purotaimenta.

Puro saa alkunsa Antamossenilta ja halkoo aluksi peltoaluetta. Pellolla on sekä perattuja että peitettyjä uoman osuuksia. Puro virtaa nivamaisena lehtonotkelmien halki. Purossa on vielä yksi pelto-osuus ennen laskemista Mustionjokeen.

Jyrkkä pellonhelma löytyy Salontien pohjoispuolelta.

Antamossenin viereinen peltoalue on hieman vedenvaivaama ja osa pelloista kuuluu Meltola-Mustion I luokan pohjavesialueeseen.

Mossabäckenin varressa mahdollinen kosteikkopaikka on notkelma 12B. Muuten alueella on niukasti kosteikkopaikkoja. Kirkon vieressä olevaan lehtonotkelmaan mahtuisi padottu kosteikko 12A.

Ingvalsbybäcken (kartat 12 ja 13)

Ingvalsbybäcken kuuluu Natura 2000-alueeseen, suojeluperusteena puron kuuluminen luontotyyppiin 3260 (pikkujoet ja purot) Lähdevaikutus on alueella voimakas.

Alkupäässä on perattu pelto-ojaosuus, johon liittyy lännestä toinen pelto-oja. Siltarummun ja pienen lehtipuustoisen osuuden jälkeen Ingalsbybäcken virtaa avoimena Mustionjokeen tasaisella peltoaukealla. Uoman pohja on pääosin pehmeää savea.

Ennen siltarumpua on hieman viettäviä pellonhelmoja, joiden varteen suositellaan suojavyöhykettä. Merkittävää tulvivuutta ei esiinny puron läheisyydessä, mutta se virtaa osittain Meltola-Mustion I luokan pohjavesialueella.

Lähteikköalueen kuvauksiin on käytetty aiemman inventoinnin tietoja.

12A (K40) Lehtonotkelma (kosteikko) 0,28 ha

Jykevien puistopuiden ja sekapuuston reunustama lehtonotkelma, jossa makaa runsaasti kuollutta puuta. Reunan puulajisto on monipuolista, mm. tervaleppää, vaahteraa, koivua, haapaa, raitaa, nuorta saarnea ja tuomipensaikkoa sekä terttuseljaa. Saarnen taimet kasvavat paikoin hyvin runsaina. Uoma on vähävetinen ja luonnollisesti muotoutuva kunnes saavuttaa tien alle menevän putken. Notkelma valtalajistoa edustavat vuohenputki ja mesiangervo. Luontotyypiltään notkelma on reheväkasvuista lehtoa.

Ehdotus: Padottukosteikko.

12B (K39) Lehtonotkelma (kosteikko) 0,17 ha

Viljeltyjen peltojen keskellä oleva syvä, lehtipuustoinen notkelma joka on Mossabäckenin pääuoman sivuhaara. Puusto kasvaa tiiviisti notkelman reunoilla ja koostuu mm. pajusta, lepästä, raidasta ja koivusta, seassa myös joitain kuusia. Kasvillisuus notkelmassa on rehevää, muun muassa mesiangervo, kastikat, vadelma ja pelto-ohdake esiintyvät sen rinteillä. Alueen luontotyyppi on lehtoa. Uoman vesi on savisameaa.

Ehdotus: Padottu kosteikko.

12C Virkistysniitty 0,73 ha

Vanhaa kulttuurialuetta, jolla on nykyään niitty virkistyskäyttöön. Reunoilla on ulkoilureittejä ja keskellä rehevöitynyt suurruohoniitty, jolle on istutettu maisemapuita. Kaakkoisosan raunion ympärillä on myös rehevöityvää pienruohoniittyä.

Rehevöityneellä niityllä valtalajit ovat pelto-ohdake ja nurmipuntarpää. Muita lajeja ovat pujo, hiirenvirna, niittynätkelmä, vuohenputki, lupiini, siankärsämö, maitohorsma.

Kaakossa pienruohoniityllä raunion luona esiintyy huomionarvoisia lajeja kuten jänönapila, kelta-apila ja ketoneilikka. Muita lajeja ovat mm. siankärsämö, niittynätkelmä, hiirenvirna ja tarhatyräkki.

Hoito: Rehevöityneen niityn lajisto on mahdollista saada varsin monimuotoiseksi niittämällä niityt.

12D Tihkupintainen saareke (lumo)

Lajisto on ollut saarekkeella tiheän puuston varjostuksen vuoksi vähäistä: korpikaisla, metsäalvejuuri, viitakastikka, vadelma, tihkupinnoilla kasvaa purosuikerosammalta.

12E Lähteikkö (lumo) 0,15 ha

Suurruohoston vallitsemaa avointa alaa, jossa pohjavesivaikutusta. Melko ravinteista tihkupintaa, jonka lajistoon kuuluvat sarojen, nurmilauhan ja viitakastikan ohella leveäosmankäämi, ranta-alpi, pelto- ja suo-ohdake sekä korpikaisla, mesiangervo, koiranputki ja pikkuvesitähti. Lajistosta näkyy selvästi ympäröivien peltojen lannoituksen rehevöittävä vaikutus. Rehevän kasvillisuuden keskellä on jonkinlaista lähdetihkupintaa, mutta vaateliaammat ja tyypilliset lähdelajit kuitenkin puuttuvat.

Hoito: Niitetään alueen reunoilta ravinteikkuuden vähentämiseksi.

12F Lähteikkö (lumo) 0,11 ha

Saarekkeella viihtyvät lehtipuulajit kuten halava, haapa ja koivu. Kenttäkerroksen lajistoon kuuluu mm. nokkonen, vuohenputki, mesiangervo, ojakellukka, peltokorte, suo-ohdake ja kevätlinnunsilmä. Hetealvesammal muodostaa lähteensilmiin runsaita mattokasvustoja.

Hoito: Pensaikkoon tehdään aukkoja.

12G Lähteikkö (lumo) 0,06 ha

Saarekkeella viihtyvät lehtipulajit kuten tuomi, halava, pihlaja, haapa, koivu ja leppä. Yksi pienialainen lähde sijaitsee metsässä pari metriä maantieojasta. Lähdeallas on matala allikko. Purosuikerosammalta kasvaa lähteessä ja sen reunoilla. Muuten lajisto on vaatimatonta.

Hoito: Pensaikkoon tehdään aukkoja.

12H (K9) Lähteikköinen puronvarsi 0,31 ha

Lehtipuustoinen, lähteikköinen notkelma. Suurinta allikkoa varjostavat pensasmaiset tuomet. Notkelman reunoilla hallitsevat mm. mesiangervo, pelto-ohdake, karhunputki, maitohorsma ja muut suurruohot. Pajukkoa on runsaasti. Lähteiden luona kasvaa ojakellukkaa, tikanhiippasammalta ja purosuikerosammalta.

Hoito: Pajukkoa raivataan aukkoisemmaksi, mutta sitä kuitenkin jätetään. Kuollutta puuta jätetään lahoamaan notkelman katveeseen.