Karta 16 / kartta 16

På området finns det rikligt med ställen, som lämpar sig som våtmarker och våtmarkskedjor. Det rinner flera diken ner i sjön Pohkia, vilka kan förenas till våtmarkskedjor. Åkrarnas jordmån består till största delen av mjäla. Det förekommer även gyttjelera.

16A (K48) Myllyjärvis kant (våtmark) 0,27 ha

Från Lönnhammarträsket sträcker sig ett dike igenom odlingsåkrar till nordvästliga Myllyjärvi där det finns lövträdsblandskog och mad. Maden består av tättväxande videbuskar. Från väst går det ett mindre dike över åkern. Vid åkerkanten finns det en björkzon, med träd av varierande åldersstruktur, samt klibbalar och vide. I skogen finns det både torrare delar och våtare delar, där det förekommer naturliga dammar. Växtarterna är typiska och vanliga. Det förekommer älggräs, bergrör, skogssäv, kråkklöver och hallon. Träden är inte speciellt grova, förutom några gamla björkar. Av tillrinningsområdet är 82,5 % åker och 2,45 % våtmark.

Förslag: Strändernas naturliga våtmarker fungerar som en del av våtmarkshelheten, dvs. den effektiva våtmarksarealen är större än nämnd. Det lämpar sig att gräva spridningsdiken på området.

16B (K11) Storåkers kant (våtmark) 1,44 ha

På ett f.d. kärrområde, som är dikat och i dagens läge kulturskog, växer det jämngamla och rätt unga björkar och tallar. I undervegetationen förekommer det rikligt med sly. I den södra spetsen finns en sänka, vid vars kanter det växer unga lövträd. Allt vatten, som kommer från Isosuo, rinner ner i diket, som fortsätter som ett åkerdike och förenar sig med Räpäkös dike. Av tillrinningsområdet är 20 % i odling och 2,05 % våtmark.

Förslag: Grävd vårtmark. Man kan gräva ett bredare dike vid åkerkanten, så att vattnet från det dikade kärret leds till diket, som går förbi våtmarken.

16C (K12) Åkersänka (våtmark) 0,20 ha

Diket, som går över en kullig åker, sträcker sig igenom en sänka, som kantas av lövträd. Av tillrinningsområdet är 33 % i odling och 0,23 % våtmark.

Förslag: Fördämd våtmark. Det finns möjlighet till våtmarkskedja.

16D (K49) Sänka (våtmark) 0,21 ha

I sänkan, som ligger mitt på en odlingsåker, växer det få träd. Vattnet från Isosuo rinner ner i sänkan via kulliga åkrar. Vid sänkans kanter växer det litet vide. Den övriga växtligheten är vanlig och typisk högörtsvegetation, med bl.a. älggräs, mjölkört och åkertistel.

Förslag: Fördämd våtmark. Det finns möjlighet till våtmarkskedja.

16E Sänka (våtmark) (K13) 0,12 ha

Mellan branta åkerkanter ligger en djup dikessänka. Diket leder vatten från åkrarna till sjön Pohkia. De närliggande åkrarna är i bruk. Vid sänkans kanter växer det lövträd, främst sälg, men också bl.a. unga och vuxna björkar samt klibbal. Sänkans växtlighet är ensidig och består av bl.a. älggräs, mjölkört, hallon och brännässla. Av tillrinningsområdet är 27 % i odling och 0,02 % våtmark.

Förslag: Det finns utrymme för en fördämning i sänkan. Man bör ta i beaktande den närliggande vägen.

16F Pohkias strandsänka (våtmark) 0,10 ha

Diket sträcker sig från den bredvidliggande blandskogen, går igenom åkerlandskap och en sänka med gyttjelerigt botten före den når Pohkia. Bergen runt sjön Pohkia är branta. Man bör ta i beaktande Pohkias fornlämningar. Av tillrinningsområdet är 14,8 % i odling och 0,24 % våtmark.

Förslag: Fördämd våtmark.

16G Pohkias strand (våtmark) 0,08 ha

Pohkias strandvegetation. Av tillrinningsområdet är 14,6 % i odling och 0,23 % våtmark.

Förslag: En liten våtmark med spridningsdiken. Våtmarkskedja möjlig.

16H (K51) Skogssänka (våtmark) 0,54 ha

Den djupa sänkan har branta kanter. Bäcken, som rinner i bottnen av sänkan, har klart, fastän en aning humushaltigt vatten. Sluttningarna är lundartade eller blåbärstypens mo. Blandträdbeståndets åldersstruktur är varierande och består av bl.a. björk, gran, rönn och sälg. Det finns rikligt med vindfällen samt även död ved. Växtligheten är förövrigt knapp och består av blåbär, piprör, skogsviol, harsyra och lingon. Vatten från Vesiniittu, från områdena vid Jänesjärvi samt från Jänisjärvi samlas i fåran, som leder igenom åkerområdet. Åkrarna är i odling. Av tillrinningsområdet är 18,8 % i odling och 0,27 % våtmark.

Förslag: Fördämd våtmark.

16I Åkerkant (våtmark) 0,29 ha

Området, som ligger i Jänisjärvi, består av blandskog med fuktigt botten. Av tillrinningsområdet är 19,5 % i odling och 0,19 % våtmark.

Förslag: Diket breddas. Den föreslagna våtmarken är rätt liten jämfört med tillrinningsområdets storlek.

16J (L3) Lövträdsdominerad liten holme (natur) 0,37 ha

Ett tätt vide- och slybestånd kantar den lövträdsdominerade lilla holmen, som ligger på en åker. Förövrigt är trädbeståndet rätt jämnstort och håller på att växa upp. Det består av bl.a. björk, asp och tall. Ängskanter finns det knappt om.

Skötsel: Man gör öppningar i kantbuskaget och röjer sly.

16K (L4) Skogsholme (natur) 0,22 ha

Skogsholmen, som ligger bredvid åkern, har ett glestväxande trädbestånd. Växtligheten är rätt karg och artfattig. Trädbeståndet består av björk och sälg samt unga barrträd. Fältskiktet domineras av ris som lingon, blåbär och ljung. De vanligaste gräsarterna är rödven och bergrör. Holmens södra del är solexponerad och där trivs en del ängsarter, som flockfibbla, rölleka, liten blåklocka och skogsnoppa.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallras och slyet röjs.

16L Koivikos hagmark (vårdbiotop) 39,43 ha

Hagmarkerna, som varit i betesbruk länge, är representativa och artrika. Området består av hagmark, skogsbeten och ängsområden. Betesbruket har minskat och området har krympt.

I nordost finns en grandominerad hagmark på lundartad mo, och torräng. På ängen växer det bl.a. rikligt med tjärblomster samt ärenpris, smultron, skogssallat, käringkål, bockrot och styvmorsviol.

Skogsbetets kullar har grandominerade sluttningar, varibland det förekommer över 100-åriga tallar. Bergens toppar är karga.

Speciellt för området är en äng med knägräs och stagg. Andra anmärkningsvärda arter på området är blåsuga, stubbdaggkåpa, hirsstarr, hassel och gökärt.

Skötsel: Betet får fortgå.

 


 

Alueella on runsaasti soveliaita kosteikkojen ja kosteikkoketjujen paikkoja. Pohkiaan laskee useita ojia joiden varsille voi ketjuttaa kosteikkoja. Peltojen yleisin maalaji on hiesu. Myös liejusavea esiintyy.

16A (K48) Myllyjärven reuna (kosteikko) 0,27 ha

Lönnhammarträsketistä laskee viljelykäytössä olevan peltoaukean halki oja Myllyjärven luoteisosassa olevaan sekalehtimetsikköön ja tiivistä pajupensaikkoa kasvavaan luhtaan. Pienempi oja laskee lännestä pellon poikki. Pellonreunassa kasvaa eri-ikäisten koivujen vyöhyke, tervalepikköä ja pajua. Metsikössä on sekä kuivempia osia että luontaista allikkoisuutta, ja kasvillisuus koostuu tavanomaisesta kasvillisuudesta. Lajeina esiintyvät mesiangervo, hietakastikka, korpikaisla, kurjenjalka ja vadelma. Puusto ei ole erityisen rotevaa muutamia varttuneita koivuja lukuun ottamatta. Valuma-alueesta peltoa on 82,5 %. Kosteikkoa valuma-alueesta on 2,45 %

Ehdotus: Luontaiset rantakosteikot toimivat osana kosteikkoa eli tehokas kosteikkoala on tätäkin suurempi. Alueelle sopii kaivettava kampakosteikko.

16B (K11) Isosuon reuna (kosteikko) 1,44 ha

Ojitetun entisen suomaan talousmetsikkö koostuu tasaikäisestä, nuorehkosta koivusta ja männystä. Alikasvoksessa on melko runsaasti vesakkoa. Eteläkärki on notkelmaa, jota reunustaa nuori lehtipuusto. Oja kerää vedet koko Isosuolta ja jatkuu pelto-ojana yhdistyen Räpäkön ojaan. Valuma-alueesta on viljelyksessä 20 %. Kosteikkoa valuma-alueesta on 2,05 %.

Ehdotus: Kaivettu kosteikko. Voidaan perustaa pellonreunaan ojanlevennyksenä niin, että ojitetun suon vedet johdetaan kosteikon ohittavaan ojaan.

16C (K12) Peltonotkelma (kosteikko) 0,20 ha

Kumpuilevalla pellolla oja halkoo lehtipuustoisen kasvillisuuden reunustamaa notkelmaa. Valuma-alueesta viljeltyä peltoa on 33 %. Kosteikkoa valuma-alueesta on 0,23 %.

Ehdotus: Kosteikko perustetaan patoamalla. Mahdollisuus kosteikkoketjuun.

16D (K49) Notkelma (kosteikko) 0,21 ha

Vähäpuustoinen ojanotkelma viljeltyjen peltojen keskellä. Notkelmaan kulkeutuu vesiä Isosuolta kumpareisen peltoaukean kautta. Notkelman reunalla kasvaa jonkin verran pajua, ja sen kasvillisuus on tavanomaista suurruohostoa kuten mesiangervo, maitohorsma ja pelto-ohdake.

Ehdotus: Padottu kosteikko. Mahdollisuus kosteikkoketjuun.

16E Notkelma (kosteikko) (K13) 0,12 ha

Jyrkkien pellonhelmojen väliin jäävä syvä ojanotkelma. Oja kuljettaa vesiä peltoalueilta laskien Pohkian järveen. Viereiset pellot ovat viljelykäytössä. Notkelmassa on lehtipuustoinen reunus, nuorta ja varttunutta koivua, tervaleppää ja raitaa valtaosin. Notkelman kasvillisuus on yksipuolista ja koostuu mm. mesiangervosta, maitohorsmasta, vadelmasta ja nokkosesta. Valuma-alueesta viljelyksessä on 27 %. Kosteikkoa valuma-alueesta on 0,02 %

Ehdotus: Notkelmassa on tilaa patoamiselle. Tien läheisyys otettava huomioon.

16F Pohkian rantanotko (kosteikko) 0,10 ha

Oja tulee viereisestä sekametsiköstä, halkoo peltoaukean ja laskee liejusavipohjaisen notkelman kautta Pohkiaan. Pohkia-järven kalliot ovat jyrkkiä. Pohkian alueen muinaisjäännökset otettava huomioon. Valuma-alueesta viljelyksessä on 14,8 % ja kosteikkoa valuma-alueesta on 0,24 %

Ehdotus: Padottu kosteikko.

16G Pohkian ranta (kosteikko) 0,08 ha

Pohkian rantakasvillisuutta. Valuma-alueesta 14,6 % on viljelyksessä. Kosteikkoa valuma-alueesta on 0,23 %

Ehdotus: Pieni kampakosteikko. Kosteikkoketjun mahdollisuus.

16H (K51) Metsänotkelma (kosteikko) 0,54 ha

Jyrkkäreunainen ja syvä notkelma, jonka pohjalla virtaa melko kirkasvetinen mutta hieman humuspitoinen puro. Rinteet ovat tyypiltään lehtomaista tai mustikkatyypin kangasta, puusto on eri-ikäistä sekapuustoa kuten koivua, kuusta, pihlajaa ja raitaa. Tuulenkaatoja on runsaasti sekä kuollutta puuta. Kasvillisuus on niukkaa ja koostuu mustikasta, metsäkastikasta, metsäorvokista, käenkaalista ja puolukasta. Uoma kerää vesiä Vesiniitun alueelta, Jänesjärven alueelta sekä Jänisjärvestä jatkaen peltoaukealle. Pellot ovat käytössä. Peltalaa valuma-alueesta on 18,8 %, kosteikkoa valuma-alueesta 0,27 %.

Ehdotus: Padottu kosteikko.

16I Pellonreuna (kosteikko) 0,29 ha

Jänisjärvi-alueen kosteapohjaista sekametsikköä. Valuma-alueesta 19,5 % on viljeltyä. Kosteikon ala valuma-alueesta on 0,19 %.

Ehdotus: Ojanlevennys. Ehdotuksen kosteikkoala on melko pieni suhteessa valuma-alueeseen.

16J (L3) Lehtipuuvaltainen saareke (lumo) 0,37 ha

Tiivis pajukko- ja vesakkoreunus ympäröi lehtipuuvaltaista saareketta pellolla. Muuten puusto on varttuvaa ja melko tasakokoista, lajeina mm. koivu, haapa ja mänty. Niittyreunus on niukka.

Hoito: Tehdään aukkoja reunapensaikkoon ja poistetaan vesakkoa.

16K (L4) Puustoinen saareke (lumo) 0,22 ha

Väljäpuustoinen saareke pellon laidalla on melko karu ja vähälajinen. Puusto koostuu koivuista, raidoista sekä nuorista havupuista. Valtalajit ovat varvut kuten puolukka, mustikka ja kanerva. Heinistä yleisimmät ovat nurmirölli ja hietakastikka. Saarekkeen eteläosa on kuitenkin paahteinen ja siinä viihtyy jonkin verran niittykasveja kuten sarjakeltano, siankärsämö, kissankello ja ahojäkkärä.

Hoito: Nuoren puuston harvennus ja vesakon poisto.

16L Koivikon hakamaat (perinnebiotooppi) 3,94 ha

Edustavia ja lajirikkaita laidunmaita, joilla on pitkä laidunnushistoria. Alue koostuu hakamaista, metsälaitumista ja niittyaloista. Laidunten käyttö on vähentynyt ja ala supistunut.

Koillisosassa on kuusikkoista hakaa lehtomaisella kankaalla ja ket, jonka lajistoa edustavat mm. runsas mäkitervakko, rohtotädyke, ahomansikka, jänönsalaatti, isomaksaruoho, pukinjuuri ja keto-orvokki. Metsälaitumet kukkuloilla ovat kuusikkoisia rinteitä, jonka puuston seasta löytyy yli 100-vuotiaita mäntyjä. Kallioiden laet ovat karuja.

Alueen erikoisuus on hina-jäkkiniitty. Muita huomionarvoisia kasveja alueella ovat kartioakankaali, tylppähammaspoimulehti, hirssisara, pähkinäpensas ja syylälinnunherne.

Hoito: Jatketaan laidunnusta.