Karta 5 / Kartta 5

Krabbäcken dvs. Slabbäcken (kartorna 5 och 8)

Krabbäcken, dvs. Slabbäcken, hör inte till Natura-området.

Krabbäckens (Slabbäcken) övre lopp ligger vid Kvarnsjön. Bäcken, som är liten och har klart vatten, rinner igenom ett skogsområde, där vattenströmmen är strid.

Strömbädden är ställvis grusig och ställvis bergig. Ett brant fall hindrar fisken från att stiga i bäcken. Största delen av bäckens fåra, som sträcker sig igenom åkermark, är uträtad och dikad. Den utdikade delen ligger i en öppen åkerdal och här är strömbädden är mjuk och lerig.

Åkerdalens jordmån är främst lera emedan bäckens gränssluttningar är fin sand. Åkerkanterna är brant sluttande, speciellt invid Broåkerns åkerområde, där man även rekommenderar en skyddszon. Åkrarna är inte särskilt utsatta för flöde. På Kvarnsjöbergets östra sida finns det åkrar, som är i bruk och ligger på grundvattenområdet Backgränd klass I.

Det finns inte ställen, som lämpar sig som våtmarker i Krabbäckens, dvs. Slabbäckens, direkta närhet. Däremot förekommer ställen som lämpar sig som våtmarker vid Kyrksjöns och Svartåns huvudfåra (objekten 5A-5D). Dessa är madstränder, gamla betessänkor eller före detta jordtag.

5A Videsnår vid strand (K26) (våtmark) 0,63 ha

Områdets nordvästra kant är lundskog, där den glesa blandträdsskogen består av träd i olika åldrar. Trädbeståndet består av bl.a. gamla björkar, klibbalar, häggbuskagen, unga lönnar och granar. Undervegetationen är knapp pga. bladförna, men det förekommer växtlighet som är typisk för lundmark, som skogssallat, hallon och skogsbräken. Nära diket övergår skogen i mad där videsnår trivs. I våtmarken växer det förutom vide, även tuvtåtel, kärrviol, älggräs, skogssäv, kärrsilja, sjöfräken, svärdslilja och olika rörarter (Calamagrostis). Jordmånen är mjuk, ler- och mullhaltig.

Diket, som sträcker sig igenom ett delvis vattensjukt åkerområde, består av näringsrikt vatten, vilket den rika mängden andmat indikerar. Det växer rikligt med sjöfräken och skogssäv i diket. Nära åkern odlas jämnårig björk. Tillrinningsområdets storlek är 12 ha. Ungefär 44 %, dvs. 5 ha, av området är i bruk.

Förslag: Grävning av spridningsdiken. För att näringsämnen och sediment skall upptas effektivt, bör våtmarken vara minst 0,5 % av tillrinningsområdet. Det betyder att våtmarken bör vara minst 590 kvadratmeter stor. En våtmark av denna storlek är lätt att grunda på området. En maximistorleks våtmark, som kan grundas på detta område, skulle vara ca 3 % (0,63 ha) av områdets tillrinningsområde.

5B (K29) Madkärrssområde (våtmark) 1,9 ha

Från åkrarna, som är i bruk, sträcker sig diken till ån igenom vegetationsrik mad, som är tidvis översvämmad. Dikena går igenom zoner bestående av lövträd och vide samt lägre växtlighet och tättväxande vass vid åstranden.

Förslag: Grävning av spridningsdiken. En effektiv våtmark (0,5 % av tillrinningsområdet) bör vara minst 0,06 ha stort.

5C (K30) Sänka med lövträd (våtmark) 0,24 ha

Lövträdssänkan, vid åstranden, har varit ett jordtag. Trädbeståndet domineras av yngre björkar och aspar. Därtill förekommer här klibbal och vide. I strandvattnet växer det glest av vass. Väst om sänkan finns ett åkerdike. De närliggande åkrarna är i bruk. Ca. 90 % av tillrinningsområdet är odlade marker. Våtmarkens yta är 2,77 % av tillrinningsområdet.

Förslag: Grävning av våtmark. Man leder vattnet från åkern till den grävda dammen.

5D Gammalt jordtag (K31) (våtmark) 0,49 ha

Området består av en tättväxande, björkdominerad skogsdunge samt av madartade dammar vid stranden av ån. Jordtagets botten är vått och här trivs älggräsäng och vide. Nässlorna och revsmörblommorna, som växer frodigt vid kanterna, tyder på lindrig eutrofiering. Det växer andmat i det rätt breda diket, som kommer från åkern och går igenom skogen. Andmat tyder på övergödning. Jordmånen är lerhaltig och delvis mullig. 58,7 % av tillrinningsområdet är odlingsmark. Vatmarksytan är 3,78% av tillrinningsområdet.

Förslag: Grävning av våtmark. En effektiv våtmark kräver minst 0,06 ha vattenyta.

5E (PB1) Strandbete (vårdbiotop) 6,51 ha

Strandbetet, som ligger vid stranden av Kyrksjön och Svartån, betas av nötboskap. Den södra delen är en ängssluttning, som övergår i älggräsängar, trädbevuxen hage och slutligen i en starrdominerad strand. Ställvis växer det även vass vid stranden. Den norra delen är ett öppet strandbete och ängsmark dominerad av älggräs. Ställvis finns det bestånd av starrväxter som flask- och vasstarr.

Trädbeståndet är mångsidigt och består bl.a. av åldriga tallar. Närmare stranden finns det grova björkar och granar samt en klibbalszon, rönnar, enstaka enar och unga björkar vid stranden.

På en bergskulle nära vägen är artsammansättningen rik. Här förekommer bl.a. mörkt kungsljus, skogsvinbär, nyponros, liten blåklocka, prästkrage, ängsdaggkåpa, rölleka, tjärblomster, rödklint, gulmåra, gulvial, fårsvingel, rödven, gråfibbla och smultron.

Skötsel: Betet fortgår.

5F (B2) Hällmarkstorrängen på Enbacken (värdefull vårdbiotop) 1,04 ha

Det finns två representativa, fastän rätt små hällmarkstorrängar i en sluttning på ett gammalt betesområde söder om sandvägen. Mellan torrängarna växer det blandträdskog på lundmark. Torrängarna är likadana. Skillnaden är att den sydostliga torrängen domineras av rödven, den är kargare och har färre antal arter. Under inventeringen kunde man på båda torrängarna notera ovanliga rosettmossor av släktet Riccia.

Den nordvästliga torrängen är en aning kalkhaltig och till sin artsammansättning ovanligt rik. Berget är täckt av vida smultron- och fibblabestånd, som växer på tunn jordskorpa. Nämnvärda bräkenväxter på berget är gaffelbräken och hällebräken. Ängsarter, som trivs här, är ärenpris, sparvvicker, bockrot, ängsklint, rödklint, skogsnoppa, käringkål, liten blåklocka, prästkrage, sammetsdaggkåpa, harklöver, tjärblomster, rödven, åkervädd, nyponros, ärenpris och luddlosta. Här har även noterats de anmärkningsvärda arterna luddhavre, knippfryle och vildlin.

Den sydöstra torrängen domineras av rödven. Bland rödvenen växer det hundviol, tjärblomster, äkta johannesört, bergsyra, ängssyra, liten blåklocka, gulmåra, flockfibbla, ärenpris, vårbrodd och käringkål. På ängen förekommer det även trädplantor ss ek och lönn. Det är inte gynnsamt för ängen om lönnen får sprida sig.

Skötsel: Lönn- och övrigt sly tas bort från torrängarna. Man gallrar bland träden i kanterna och håller ängsytorna ljusa.

5G (213) Före detta hagmark (vårdbiotop) 0,73 ha

Hagmarken är en biologiskt och landskapsmässigt sett mångsidig åkerholme. Betet har avslutats, men vårdbiotopen är representativ. På den lundartade holmen finns det tydliga ängar, en torrängssluttning, som vetter mot syd, samt skogsdungar. Det växer gamla björkar, aspar och tallar på området. Övriga arter är bl.a. lönn och rönn.

På hällemarkstorrängen, som vetter mot syd, är artsammansättningen rik. Här förekommer käringkål, gul fetknopp, tjärblomster, flockfibbla, gulmåra, skogsklöver, äkta johannesört, smultron, gråfibbla och kråkvicker. Ängarna, som är delvis gräsbevuxna och lätt eutrofierade, täcker holmens öppna delar. De dominerande arterna är bl.a. rödven, hundkäx och bergrör, men det förekommer även rikligt av ängsarter som t.ex. smultron, fyrkantig johannesört, ängssyra, vitmåra och kråkvicker.

Skötsel: Ängsvegetationen behöver mer ljus och gynnas av att träd och sly tas bort. Ängarna slås eller betas.

5H (L44) Stenig remsa (natur) 0,09 ha

På den steniga remsan växer några enstaka rönnar med landskapsmässigt värde. På berget växer röllekan tätt samt lite tjärblomster, ängssyra, skogsklöver och vårbrodd, som inte är så vanlig. Största delen av växtligheten är en aning eutrofierad högörtsväxtlighet, där gråbo, hallon och bergrör är vanligast.

Skötsel: För att eliminera näringsämnen slås hallon-gråbo-bergrörsbestånden.

5I (L45) Ett klipputsprång som är gräsbevuxet (natur) 0,12 ha

På området finns det en äng, som är igenvuxen av gräs, samt stenrösen och berg, där det växer enstaka torrängsarter som tjärblomster, gulmåra och ängssyra. Utsprångets ängsyta domineras dock av bergrör. Klipputsprångets landskapsmässiga värde ligger i de stora enarna och rönnarna.

Skötsel: Den övergödda ängen slås.

5J (L42) Åkerholme som domineras av björk (natur) 0,27 ha

Området är en åkerholme som domineras av unga björkar. Lövträdsdominerat sly växer som undervegetation. Vid kanterna förekommer det några enar och ställvis gran, som ännu växer till sig. Det är knappt om ängsytor vid kanterna.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallas och slyet röjs.

5K (L43) En kulle med blandträdbestånd (natur) 0,08 ha

Invid vägen, på en liten holme, förekommer det träd av olika storlekar, bl.a. unga björkar, granar och enar samt rönn- och aspsly. Lingon är en av de vanligaste växterna. På holmen förekommer det en solexponerad sluttning, där bl.a. smultron, rödven, gråfibbla, höstfibbla, fyrkantig johannesört, flockfibbla, rölleka, ärenpris och liten blåklocka trivs.

Skötsel: De unga träden gallras och slyet röjs.

5L (L41) Lövträdsdominerad remsa (natur) 0,15 ha

På en smal remsa finns det en ung och tättväxande blandträdsdunge med bl.a. asp och björk på kanterna.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallras och slyet röjs.

5M (L38) Utsprång (natur) 0,10 ha

Klipputsprånget ligger på en åker. Utsprångets lövträdsdominerade bestånd är ungt och består främst av björk. Förutom björk växer här bl.a. asp, rönn, tall, gran och sälg. Ängsväxtligheten är rätt mångsidig och består av representativa arter som bl.a. prästkrage, liten blåklocka, vårbrodd, rölleka, fyrkantig johannesört, skogsnoppa, silverfingerört, ärenpris och smultron.

Skötsel: Det unga trädbeståndet gallras och slyet slås. Det torrängsliknande området hålls öppet och ljust.

5N (L40) Ängskulle med trädkant (natur) 0,28 ha

Holmen, vars kant domineras av ett lövträdsdominerat trädbestånd, har en delvis gräsbevuxen ängsyta på bergkullens nordvästra sida. Ängsarterna består av käringkål, gul fetknopp, fyrkantig johannesört, bergsyra, ärenpris, smultron och grässtjärnblomma. På ängen förekommer det enstaka, tvinvuxna enar. Runt holmens kanter förekommer det tättväxande lövträdssly och träd ss en rad med asp, rönngrupper och unga sälgar.

Skötsel: Man gör ängen ljusare genom att gallra bland träden vid holmens kanter. Då röjs speciellt det unga trädbeståndet och slyet.

5O (214) Skogsholme (natur) 0,75 ha

På holmen förekommer det blandträdsskog. Vid kanten, och speciellt mot söder, växer det glest med gamla björkar. Här finns även en gräsdominerad ängsyta. På den solexponerade kanten förekommer det smultrondominerade torrängsfläckar, där det även växer rölleka, gulmåra, ärenpris, prästkrage och liten blåklocka.

Skötsel: Man gallrar i de tättväxande bestånden och slyet röjs. Det gamla trädbeståndet sparas och i gallringen gynnas lövträden.

 


 

Krabbäcken eli Slabbäcken (kartat 5 ja 8)

Krabbäcken eli Slabbäcken ei kuulu Natura-alueeseen.

Alkunsa Krabbäcken (Slabbäcken) saa Kvarnsjön-lammesta. Pieni ja kirkasvetinen puro virtaa halki koskisen sekametsäosuuden. Matkan varrella on soraikkoja ja kalliopohjaa. Jyrkkä köngäs muodostaa nousuesteen kalastolle. Pisin osuus on suoristettu ja ojitettu. Ojitettu osuus sijoittuu avonaiseen peltolaaksoon, jossa uoman pohja on pehmeää ja savista.

Purolaaksossa vallitsevat savimaat, reunarinteillä hieno hieta. Pellonreunat viettävät jyrkästi etenkin Broåkern-peltoaukealla, jossa on suojavyöhykesuositus. Pelloilla ei esiinny erityistä tulvivuutta. Kvarnsjöbergetin itäpuolella on käytössä olevia pohjavesialueen peltoja Backgrändin I luokan pohjavesialueella.

Krabbäckenin eli Slabbäckenin välittömässä yhteydessä ei ole kosteikolle sopivia paikkoja, mutta Kirkkojärven ja Mustionjoen pääuoman yhteyteen merkityt kohteet 5A-5D ovat rantaluhtia, entisiä laidunnotkelmia tai entisiä maanottokuoppia, joihin on mahdollista perustaa kaivamalla kosteikkoja.

5A Rantapajukko (K26) (kosteikko) 0,63 ha

Alueen luoteisreuna on lehtoa, jossa kasvaa eri-ikäistä sekapuustoa väljästi. Puusto koostuu mm. iäkkäistä koivuista ja tervalepistä, tuomikoista, nuorista vaahteroista ja kuusista. Kasvillisuus on lehtikarikkeen vuoksi niukkaa, mutta lehdon kasveja ovat mm. jänönsalaatti, vadelma ja metsäalvejuuri. Ojan läheisyydessä metsikkö vaihettuu pajukkoiseksi luhdaksi. Kosteapohjaisella alueella kasveja ovat pajujen lisäksi nurmilauha, suo-orvokki, mesiangervo, korpikaisla, suoputki, järvikorte, kastikat ja kurjenmiekka. Maaperä on pehmeää, savensekaista ja multavaa.

Jokseenkin vedenvaivaamalta peltoalueelta tulevan ojan vesi on rehevöitynyttä, mitä ilmentää runsas limaska. Ojassa kasvaa runsaasti järvikortetta ja korpikaislaa. Pellon läheisyydessä kasvatetaan tasaikäistä koivua. Valuma-alueen laajuus on 12 ha. Alueesta noin 44 % eli 5 ha on viljelyksessä.

Ehdotus: Kaivettu kampakosteikko. Tehokas ravinteiden ja kiintoainesten pidättyminen vaatii kosteikolta alaa, joka on vähintään 0,5 % kosteikon valuma-alueesta. Se tarkoittaa, että kosteikon tulisi olla vähintään 590 neliömetriä. Tämän kokoinen kosteikko on helppo saada sopimaan alueelle. Kohteeseen mahdollisen maksimikokoisen (0,63 ha) kosteikon osuus valuma-alueesta olisi jopa n. 3 %.

5B (K29) Rantaluhta-alue (kosteikko) 1,9 ha

Viljellyiltä pelloilta kulkeutuu ojia jokeen luhtaisen, ajoittain tulvivan kasvillisuusalueen halki jokeen. Ojat halkovat lehtipuustoisia, pajukkoisia vyöhykkeitä, matalampaa kasvillisuutta sekä tiiviskasvuisen ruovikon joen rannassa.

Ehdotus: Kaivettu kampakosteikko. Tehokas kosteikko (0,5 % valuma-alueesta) vaatii vähintään 0,06 ha kosteikkoalaa.

5C (K30) Lehtipuustoinen notkelma (kosteikko) 0,24 ha

Lehtipuustoinen notkelma joen rannassa on entinen maanottoalue. Puustoa hallitsevat nuorehkot koivut ja haavat, lisäksi notkelmassa kasvaa tervaleppää ja pajua. Rantavedessä esiintyy niukka järviruokokasvusto. Notkelman länsipuolella laskee pelto-oja. Viereiset pellot ovat käytössä.

Ehdotus: Kaivettu kosteikko. Ohjataan peltovesiä altaaseen.

5D Entinen maanottoalue (K31) (kosteikko) 0,49 ha

Tiiviskasvuinen, koivuvaltainen metsikkö joen rannalla sekä luhtaista allikkoa. Vanhan maanottokuopan märällä pohjalla kasvaa mesiangervoniittyä sekä pajua. Reunoilla runsas nokkonen ja rönsyleinikki ilmentävät lievää rehevöityneisyyttä. Metsikköä halkoo pellolta tuleva leveähkö oja, jonka limaskakasvusto viittaa myös rehevyyteen. Maa on savensekaista ja osin multavaa.

Ehdotus: Kaivettu kosteikko.

5E (PB1) Rantalaidun (perinnebiotooppi) 6,51 ha

Kirkkojärven ja Mustionjoen rannoille levittäytyvä rantalaidun on nautakarjan käytössä. Eteläisessä osassa on niittyrinnettä, joka vaihettuu mesiangervoniittyihin, puustoiseen hakaan ja lopulta saraikkoiseen rantaan. Paikoin rannalla on myös järviruokoa. Pohjoinen osa on aukeaa rantalaidunta, mesiangervovaltaista niittyä ja paikoin kasvaa esiintyminä saroja kuten pullo- ja viiltosaraa.

Puusto on moninaista, mm. iäkkäitä mäntyjä, lähempänä rantaa järeitä kuusia ja koivuja, tervaleppävyöhyke, pihlajaa, yksittäisiä katajia ja kasvatuskoivua rannalla.

Tien läheisyydessä olevan kallionypyn luona on monipuolista lajistoa, mm. tummatulikukka, pohjanpunaherukka, orjanruusu, kissankello, päivänkakkara, hakamaapoimulehti, siankärsämö, mäkitervakko, ahdekaunokki, keltamatara, niittynätkelmä, lampaannata, nurmirölli, huopakeltano ja ahomansikka.

Hoito: Jatketaan laidunnusta.

5F (B2) Enbackenin kalliokedot (arvokas perinnebiotooppi) 1,04 ha

Kaksi edustavaa mutta melko pienialaista kallioketoa hiekkatien eteläpuolisessa rinteessä entisellä laidunaluella. Ketojen välissä on sekapuustoinen lehtometsikkö. Kedot ovat samankaltaisia, erona kaakkoispuolen kedon nurmiröllivaltaisuus, karumpi tyyppi ja niukempi lajirikkaus. Inventoinnissa havaittiin kummallakin kedolla harvinaisia Riccia-suvun hankasammalia.

Luoteispuolinen keto on hieman kalkkivaikutteinen ja lajistoltaan harvinaisen runsas. Kalliota peittävät ohuella humuskerroksella kasvavat, laajat ahomansikka-keltanolaikut. Huomionarvoisia saniaislajeja kalliolla ovat karvakiviyrtti ja liuskaraunioinen. Niittylajeista menestyvät mm. rohtotädyke, mäkivirvilä, pukinjuuri, nurmikaunokki, ahdekaunokki, ahojäkkärä, isomaksaruoho, kissankello, päivänkakkara, harmaapoimulehti, jänönapila, mäkitervakko, nurmirölli, ruusuruoho, orjanruusu, rohtotädyke ja mäkikattara. Alueelta tunnetaan myös huomionarvoiset mäkikaura, ketopiippo ja ahopellava.

Kaakkoispuolen keto on nurmiröllivaltainen. Lajeja nurmiröllin seassa ovat aho-orvokki, mäkitervakko, mäkikuisma, ahosuolaheinä, niittysuolaheinä, kissankello, keltamatara, sarjakeltano, rohtotädyke, tuoksusimake ja isomaksaruoho. Niityllä esiintyy jonkin verran puiden taimia, esimerkiksi tammen ja vaahteran. Vaahteran leviäminen ei ole hyväksi kedolle.

Hoito: Ketoalueilta poistetaan vaahtera- ja muu vesakko. Reunoilta harvennetaan puustoa, pidetään kedot valoisina.

5G (213) Entinen hakamaa (perinnebiotooppi) 0,73 ha

Biologisesti ja maisemallisesti monimuotoinen saareke, jolla on entistä hakamaata. Laidunnus on päättynyt, mutta perinnebiotooppi on hyväkuntoinen. Tyypiltään lehtomaisella saarekkeella on selkeitä niittyjä, etelään avautuva ketotörmä sekä metsiköitä. Alueella kasvaa iäkkäitä koivuja, haapoja ja mäntyjä. Muita lajeja ovat mm. vaahterat ja pihlajat.

Etelään avautuvalla kalliokedolla on runsas lajisto – isomaksaruoho, keltamaksaruoho, mäkitervakko, sarjakeltano, keltamatara, metsäapila, mäkikuisma, ahomansikka, huopakeltano ja hiirenvirna. Heinittyneet ja hieman rehevöityneet niityt peittävät saarekkeen avoimia kohtia. Valtalajeja ovat mm. nurmirölli, koiranputki ja hietakastikka, mutta varsinaista niittylajistoakin esiintyy hyvin, esim. ahomansikka, särmäkuisma, niittysuolaheinä, ahomatara ja hiirenvirna.

Hoito: Valon lisääminen puita ja vesakkoa poistamalla parantaa niittykasvien menestymistä. Niittyjen niitto tai laidunnus.

5H (L44) Kivikkoinen kaistale (lumo) 0,09 ha

Kivikkoinen kaistale, jolla kasvaa muutama maisemallinen pihlaja. Kalliolla on tuuheaa siankärsämökasvustoa, hieman mäkitervakkoa, ahosuolaheinää, metsäapilaa ja jokseenkin taantunutta tuoksusimaketta. Suurin osa kasvillisuudesta on hieman rehevöitynyttä suurruohoa, jonka valtalajit ovat pujo, vadelma ja hietakastikka.

Hoito: Vadelma-pujo-hietakastikkakasvustoja niitetään ravinteikkuuden vähentämiseksi.

5I (L45) Heinittynyt kallionkieleke (lumo) 0,12 ha

Heinittynyttä niittyä, kivikasoja ja kalliota, jolla kasvaa joitain ketokasveja kuten mäkitervakkoa, keltamataraa ja ahosuolaheinää. Kielekettä dominoi kuitenkin rehevä hietakastikkavaltainen niitty. Kielekkeen maisemallinen yksityiskohta on suuret katajat ja pihlajat.

Hoito: Rehevöitynyt niitty niitetään.

5J (L42) Koivuvaltainen saareke (lumo) 0,27 ha

Nuorehkojen koivujen hallitsema metsäsaareke. Alikasvoksessa lehtipuuvaltaista sekavesakkoa ja reunoilla joitain katajia, paikoin kasvaa myös varttuvia kuusia. Niittyreunuksia on niukasti.

Hoito: Nuoren puun harvennus ja vesakon raivaus.

5K (L43) Sekapuustoinen kumpu (lumo) 0,08 ha

Tien varressa, pienellä saarekkeella on erikokoista puustoa, esimerkiksi nuorta koivua, kuusta, pihlaja- ja haapavesakkoa ja katajaa. Puolukka on yksi runsaimpia kasveja. Saarekkeella on paahteinen törmä, jossa viihtyvät mm. ahomansikka, nurmirölli, huopakeltano, syysmaitiainen, särmäkuisma, sarjakeltano, siankärsämö, rohtotädyke ja kissankello.

Hoito: Nuorta puustoa harvennetaan, vesakkoa poistetaan.

5L (L41) Lehtipuustoinen kaistale (lumo) 0,15 ha

Nuorehkoa, tiiviskasvuista sekalehtipuustoa kuten haapaa ja koivua kasvaa kapealla kaistaleella. Reunoilla on niukasti niittykasveja kuten kissankelloa, nurmirölliä ja ahomansikkaa.

Hoito: Nuoren puuston harvennus ja vesakon poisto.

5M (L38) Kieleke (lumo) 0,10 ha

Koivuvaltainen, osin kallioperäinen kieleke pellolla. Puusto on nuorehkoa ja lehtipuuvaltaista. Koivun lisäksi muita lajeja ovat haapa, pihlaja, mänty, kuusi ja raita. Saarekkeella on melko monipuolinen ja hyvä edustus niittykasveja, esim. päivänkakkara, kissankello, tuoksusimake, siankärsämö, särmäkuisma, ahojäkkärä, hopeahanhikki, rohtotädyke ja ahomansikka.

Hoito: Nuorta puustoa harvennetaan ja vesakko poistetaan. Pidetään ketomainen osuus valoisana.

5N (L40) Puustoreunainen niittykumpu (lumo) 0,28 ha

Saareke jota reunustaa lehtipuuvaltainen puusto, mutta luoteispuolella on jokseenkin heinittynyt niitty kalliokummulla. Niityn lajistoa edustavat isomaksaruoho, keltamaksaruoho, särmäkuisma, ahosuolaheinä, rohtotädyke, ahomansikka ja heinätähtimö. Niityllä on joitain kituvia katajia. Saarekkeen reunoilla kasvaa tiiviinä lehtipuuvesakkoa ja puita kuten haaparivistö, pihlajaryhmiä ja nuorta raitaa.

Hoito: Tuodaan niitylle enemmän valoa harventamalla puustoreunusta, erityisesti nuorta puustoa ja vesakkoa.

5O (214) Metsäsaareke (lumo) 0,75 ha

Sekametsäsaarekkeen reunoilla on etenkin eteläpuolella vanhoja väljään kasvavia koivuja ja heinittynyttä niittyä. Paahdereunuksella on ahomansikkavaltaisia ketolaikkuja, joilla kasvavat mm. siankärsämö, keltamatara, rohtotädyke, päivänkakkara ja kissankello.

Hoito: Harvennetaan tiiviskasvuisia kohtia, poistetaan vesakkoa. Säästetään vanhaa puustoa harvennuksessa. Suositaan lehtipuita.