vesikasvit

Vattenvegetationen

Vattenväxter anses vara goda indikatorer på förändringar som sker i vattendrag under en längre tid, och det betyder att vattenvegetationsundersökningar lämpar sig utmärkt för långtidsuppföljning av vattendrag. Vattenväxterna återspeglar med sin förekomst bl.a. vattnets eutrofieringsgrad och grad av nedsmutsning och de erbjuder en livsviktig miljö för ekosystemens övriga organismer såsom fisk och insekter.

EU:s vattenpolitiska ramdirektiv (VPD) betraktar, vid uppföljningen av älvarnas och sjöarnas ekologiska tillstånd, vattenvegetationens artsammansättning och de olika arternas riklighet som en kvalitetsfaktor, då det gäller att fastställa vattendragets ekologiska tillstånd. Man har inom miljöförvaltningen, med tanke på det vattenpolitiska ramdirektivet, prövat och utvecklat lämpliga fältmetoder då det gäller strandzonens vattenvegetation. Man eftersträvar ett förenhetligande av metoderna vid vattenvegetationsundersökningar i Finland.

Vid undersökningarna bestämmer man artsammansättningen samt uppskattar arternas riklighet och täckningsgrad. Vid utvärderingen av resultaten använder man sig av t.ex. de uppgifter, som finns om de olika arternas krav på frodighet.

Hos oss är typiska renvattensarter de rosettväxter, som växer på bottnen, såsom mörkt och ljust braxengräs samt notblomster och sylört. I eutrofa vatten trivs växter som växer på ytan såsom dyblad och småbladig andmat. Många vattenväxter trivs emellertid i många olika miljöer. T.ex. gul och vit näckros samt ålnate förekommer i såväl rena som eutrofa vatten.

Västra Nylands vatten och miljö rf har under en lång tid utfört vattenväxtundersökningar (kartläggningar med 3-4 års intervaller).

  • Lojosjö området
  • Pojoviken och Ekenäs havsområde
  • Hangö havsområde och Bengtsårområdet
  • Ingå Fagervikenområdet
  • Kyrkslätt, Humaljärvi sjö